En "GLAD" pensionär

I september i år avslutade jag mitt verksamma yrkesliv. Jag trodde att det skulle vara trevligt att vara fri och inte ha några planerade åtaganden. Jag skulle vara fri som en fågel och göra vad jag vill med min fritid. Ack vad jag misstog mig. Eftersom jag inte har några speciella hobbies , så hade jag plötsligt massa tid till mitt förfogande , och vad skulle jag göra med den tiden. Jag vacknade på morgonen med ångest och oro och hade ingen lust att stiga upp från sängen. Varför skulle jag stiga upp när jag har inget meningsfullt att göra. Jag kände att jag ville så mycket, men visste inte vad. Jag vill känna mig behövd inte bara av familjen utan också av samhället. Visserligen så hämtar jag en gång i veckan barnbarnen från dagis och är med de tills föräldrarna kommer hem, och det är jätte roligt, men jag vill få ut av livet ngt mer. Jag läser böcker, ibland träffar jag väninnor för lunch, men inte det heller ger mig tillfredsställelse. Jag kan fylla min tid med olika aktiviteter, men har insett att jag är nog inte färdig med mitt yrkesliv.. Å andra sidan, vem vill anställa en 64 årig kvinna? Jag har googlat på cancer fonden, barncancer fonden och bröstcancer fonden, men hittar inte ngt som jag skulle kunna bidra till. Jag skall inte sticka under stol att jag satsar just nu på min hälsa, med aktiviteter tre ggr i veckan på feelgood , men jag vill så gärna känna att jag gör ngt värdefullt. Jag tycker att jag är fortfarande “för ung” för att inte ha ngn plats i yrkesverksamma livet. Jag bil inte känna att snart så tar livet slut. Sammanfattningsvis så kan jag säga att jag är ingen glad pensionär.